En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag har gillat Kitty ända sedan den tid då hon medverkade i Big Brother för en herrans massa år sedan. Hon var då en naturlig färgklick bland alla överhipade människor som bara ville synas. Hon grät, hon skrek och hon hade något att komma med. Sedan har jag lyssnat på henne i Relationsrådet i Christer i P3, sett henne i olika tv-sammanhang. Alltid lika personlig, alltid lika trevlig.  Imorse inledde jag pendeltågresan med att läsa hennes krönika och återigen närmade hon sig min verklighet. Hon är bra Kitty, det borde finnas fler som hon.