En illustrerad konstruktion av verkligheten

Efter höstens mörka texter har jag börjat uppskatta alla mäktiga kvinnor som sjunger om jobbiga saker med en positiv klang. Jag kan inte få nog av Kate Nash Foundations, Lindas Let her go och Marits Tomorrow is today.  Inte heller av Lykke Li eller Säkert. Det är skönt med denna paradox av glada toner och sorgliga texter som en gång för alla visar oss att man inte ska ta livet på så stort allvar och att även om allt är förjävligt finns det även glädje i livet.

Det är skönt att kunna le lite åt olyckan som en kontrast, istället för att följa någon ner i mörkret. Även om det också har sin tjusning ibland. Men inte nu. Nu vill vi ha leenden och popcorn.