En illustrerad konstruktion av verkligheten

Efter en förvirrad, men trevlig eftermiddag, på stan med Johanna åkte jag hem. Och just då, just där, insåg jag hur länge sedan det var jag var hemma en fredagskväll. Jag var absolut inte singel då och jag bodde ännu inte i Hägersten. Så länge sedan var det. Alldeles för länge sedan.

Så jag borde njuta. Jag har ätit naturgodis, avfärgat mitt hår och slökollat på Så ska det låta. Men att njuta är svårt och jag njuter inte. Jag saknar Erika och jag saknar någon. Ensam är inte stark, även om ensam kan vara bra och jag är inte typen som är ensam, inte länge, inte en fredagskväll och jag hoppas kvällen går fort, fort eller att någon ringer mig snart. Annars kanske jag måste ringa någon.