Om jag vore du
Jag tittar avundsjukt på Klass 9A och de rutiner de har. Allt kanske inte blir lättare, men genom tid, samarbete och strukturer är det lättare att arbeta. Ofta saknar vi detta. Istället gör vi så gott vi kan på varsin kant och samordnar oss så gott som det bara går. Ibland går det bra. Ibland går det mindre bra.
Jag önskar jag kunde göra mer, att jag kunde få eleverna att nå fler mål, men det händer att jag känner en hopplöshet jag aldrig trodde jag skulle känna. Inte inför vad eleverna kan åstakomma, de kan åstakomma vad de vill, utan mer för vad jag kan göra för dem. I grund och botten handlar allt om dem själva och det jag kan göra är att peka i rätt riktining, ge dem en väg att gå.
Det är inte lätt för dem, när livet är svårt. Som tur var kommer det bättre dagar och som tur var finns det fler chanser. Tillslut når de dit de vill, tillslut hittar de en väg. Det vet jag. Mer rutiner hade förenklat det för mig, men inte för dem.
Jag önskar jag kunde göra mer, att jag kunde få eleverna att nå fler mål, men det händer att jag känner en hopplöshet jag aldrig trodde jag skulle känna. Inte inför vad eleverna kan åstakomma, de kan åstakomma vad de vill, utan mer för vad jag kan göra för dem. I grund och botten handlar allt om dem själva och det jag kan göra är att peka i rätt riktining, ge dem en väg att gå.
Det är inte lätt för dem, när livet är svårt. Som tur var kommer det bättre dagar och som tur var finns det fler chanser. Tillslut når de dit de vill, tillslut hittar de en väg. Det vet jag. Mer rutiner hade förenklat det för mig, men inte för dem.
Andras kommentarer
Trackback