En illustrerad konstruktion av verkligheten

Bland kretivt skrivande elever gick jag leende genom dagen. De skapar, skriver och förmår som få, de skriver krönikor i alla dess former om alla dess ämnen. (Exakt hur bra de är kan du läsa här. Vi har skapat en blogg för vår skola.) Att sedan någon lyckades övervinna den allra svåraste av rädslor och någon annan tog ett stort steg i sitt liv, gör inte min dag mindre bra. Tvärtom. Jag fick bara le ännu mer.

Bland sjöngsjungande Kulturamaelever fick sedan jag och Hanna än en gång förundras över hur duktig Emma är. Jag blir överväldigad och det finns inga ord. Och sen blev jag trött. Nu finns bara drömmarna kvar, alla krafter är slut, all kreativitet är bortblåst. Men drömmarna, de fina drömmarna, om de fina människorna. Det finns så många och det finns så mycket. Och ja, alla är vi väl fina. På vårt sätt. Men jag kan inte drömma om alla. Det blir så mycket. Jag måste sova djupt också.