En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag fortsätter att peppa mig själv inför sommarens festival, även om det inte skulle behövas. Långt därifrån. Jag är peppad uti fingertopparna och drömmer mig bort till v.26. Jason Mraz spelning från förra årets festival ger mig ett lyckorus bara av att titta på genom datorn och jag återkommer till det om och om igen. Jag ryser, jag ler, jag skrattar. Med hela ansiktet skrattar jag och med tanke på min gigantiska mun är det inte illa.

Inga knivar hugger i mig just nu och jag skulle hellre vara kvinnan som är den bästa av två världar, än mannen som får ta smällen, men låten är fin och låten bör spelas. Den kommer att spelas.  Vackra ting är nog också svåra ting.