Åldersnoja
En vän fyller 25 imorgon och har åldersnoja. Själv är jag 26 och känner nog inte riktigt samma känsla. Ändå förstår jag känslan, 25 är en magisk ålder och som 19-åring hade jag panik för allt jag skulle hinna innan den dagen. Jag skulle hinna utbilda mig, skaffa arbetslivserfarenhet och åka på långresor. Jag skulle ha hunnit börja gjort karriär och jag skulle vara smal och snygg. Det var mina krav, blandat med omgivningen och samhällets krav.
Jag levde aldrig upp till kraven. Jag utbildade mig inte till det jag hade tänkt utbilda mig till, jag har inte rest särskilt mycket och jag blev aldrig så där smal och snygg. Längs vägen har kraven dock omvandlats och jag inser att det är andra saker som är viktiga. Idag bor jag på ett ställe jag trivs på, jag har vänner jag trivs med och när jag vaknar på morgonen är det helt okej att gå till jobbet. Jag har inte nått dit jag ville, men jag är glad för det jag har. För mig är det mycket viktigare.
Jag levde aldrig upp till kraven. Jag utbildade mig inte till det jag hade tänkt utbilda mig till, jag har inte rest särskilt mycket och jag blev aldrig så där smal och snygg. Längs vägen har kraven dock omvandlats och jag inser att det är andra saker som är viktiga. Idag bor jag på ett ställe jag trivs på, jag har vänner jag trivs med och när jag vaknar på morgonen är det helt okej att gå till jobbet. Jag har inte nått dit jag ville, men jag är glad för det jag har. För mig är det mycket viktigare.
Andras kommentarer
Postat av: Anakin
Du är visst snygg och du är iaf enligt mig smal, smalare behöver du inte bli. Du ser sund ut, du verkar tycka om ditt jobb och trivas på arbetsplatsen och du har god hand om dina elever. Det är mina tankar iaf :) Förstår vännens åldersnoja, själv är man 28(!) och befinner sig inte där man trodde när man var 18 men men, det är helt ok som det är. Finns många som har det värre.
Postat av: jojo
jag skrattar här i magsmärtorna. jag tyckte att dina drömmar blev totalsanna förutom resandet. jag beundrar dej så!
Trackback