En illustrerad konstruktion av verkligheten

Den sista halvtimmen av bröllopsfesten pratade jag inte om annat än denna låt. Jag förbannade Lindas bandkillar som inte visste vilken låt jag menade, blev besviken på DJ: en som inte hade den i sitt kit och arg på mig själv som är tondöv och inte kan sjunga. Det första jag gjorde när jag vaknade i morse var att nynna på denna låt och tio timmar senare nynnar både jag och Andreas. Dags att lyssna på låten en gång för alla och få den ur hjärnan. Bra låt by the way. Och kanske passar den faktiskt på ett bröllop. Det tyckte i alla fall jag igår natt.