En illustrerad konstruktion av verkligheten

Och så övergick alla spänningar i ett stort, långt skratt. Idag är dagen då allt hände. Jag har försökt skruva ihop bord utan framgång, tappat bort min lärarkalender, kommit hem och upptäckt att nycklarna är kvar på fel sida dörren, blivit bjuden på middag hos mina trevliga släktingar, haft elevsamtal som jag gruvat mig för men som har gått över förväntan och jag har slutligen fått reda på att jag är skolans nya omvårdnadslärare. Okej, jag tar det sista igen: jag är skolans nya omvårdnadslärare. Det var nog det som fick mig att börja skratta och jag skrattar fortfarande.

Men visst, det ska nog gå vägen och att plugga in saker i huvudet har aldrig varit ett problem för mig.  Jag kan dock fälla en viss tår för de elever som nu kommer ha mig i sisådär fyra ämnen. Men, jag älskar att jag har mitt jobb kvar. Gladare kan ingen vara och det är värt en dag av skratt.

Imorgon är en ny dag och det ska faktiskt bli lite skönt, även om jag älskar att få skratta riktigt mycket ibland.  Men det kan så att säga bli lite mycket av det goda.