En illustrerad konstruktion av verkligheten

Dagen idag har varit en lång suck av lättnad. Jag har skrattat, flamsat och gått in i bord och bänkar. Jag har varit den flummiga läraren istället för den stränga. Mina stackars mentorselever har mig hela dagen på måndagar och borde  ha varit sjukt  trötta både på mig och lektioner, vid dagens slut. Det hade jag varit om jag var dem.
 
Men snälla är de och roliga. Ibland för roliga och ibland dumt roliga. Och mitt i allt det dumt roliga kommer så tunga saker att jag nästan skulle kunna välja att skratta åt eländet. Men där går gränsen av roligheter. Jag skrattar inte åt eländet, även om jag hemskt gärna skulle vilja. Men jag är lättad i alla fall, glad och lättad.