En illustrerad konstruktion av verkligheten

Väl tillbaka på jobbet går allt i etthundratio. Planering, schemaändringar och möten, möten och åter möten. Jag försöker hålla fast tiden,  men hinner inte riktigt. Ena stunden känner jag att det inte finns några problem, jag fixar allt och jag hinner med allt. Andra stunden får jag panik, för hur ska jag hinna med allt?

Det är jag i ett nötskal och det enda jag måste fokusera på är att inte stressa. Det ordnar sig ju, för det gör det alltid. Och det ordnar sig bättre utan stress.