En illustrerad konstruktion av verkligheten

Mina elever skickar ca 30 sms om dagen. Oavsett vad de gör messar de, tittar jag bort en sekund på lektionen kan jag ge mig fan på att minst tre av dem har telefonen uppe och hela tiden durrar det av meddelanden. Att ständigt vara kontaktbar är av största vikt och att ständigt hålla sig uppdaterad med alla sina vänner är om än viktigare.

När jag var i deras ålder hade jag just fått min första mobil och det var fantastiskt om än dyrt att kunna ringa varandra. Det var först när man kom hem som man tillbringade timmar i telefonen och vid internet för att höra hur olyckigt kär bästisen var, vad som hänt under dagen och skvallra om ett och annat.

Idag har de kommunikationen, umgängesskretsen och stressen att hela tiden vara uppdaterad omkring sig 24 timmar om dygnet. Inte ens när de sover får de vara i fred. Och även om det går på några få sekunder att skicka ett sms så tar det energi från dem, det stressar dem och det binds fler och fler kontakter  som kräver ett engagemang.

Min mage sved när jag gick på gymnasiet. Hade jag varit ung idag kan jag bara spekulera i hur jag skulle mått. Och de spekulationerna är inte vidare positiva.