En illustrerad konstruktion av verkligheten

Killen jag skrev om som satt bredvid mig på tåget i fredags visade sig vara min granne. När jag väntade på bussen hem från Telefonplan kom han och hans lilla familj igen. De gick av på busshållsplatsen före mig och bor i villorna på gatan bredvid. Tänk vad liten världen är ändå. Jag undrar hur många människor man passerar dagligen utan att någonsin märka dem.

Killen jag inspekterar på tåget till Dalarna är min granne i Hägersten. Förbryllande.