En illustrerad konstruktion av verkligheten

Och så var det dags att flytta igen. Jag är så trött på det här eviga flyttandet att jag är nära att lova att jag aldrig mer ska flytta, men det vore att lova för mycket. Jag har svårt att tro att jag ska på i min tvåa i Hägersten för all framtid, även om jag trivs bra nu. Jag trivs väldigt bra nu, bättre än jag någonsin trivts i en lägenhet.

Nu ska jag bli sambo igen, Andreas ska flytta in och vår trea i Borlänge ska flyttas ut. Vi slänger och slänger och ändå blir det massor kvar. Om vi har samlat på oss så här mycket på tre år, undrar jag hur mycket man samlar på 
sig under ett helt liv. Och lite feg är jag också, man vet aldrig hur saker slutar så jag vågar inte kasta allt. Jag vågar inte chansa. Att köpa ett helt nytt hem är sjukt dyrt och inte alls särskilt roligt.

Så ja, jag tar det säkra före det osäkra och sparar vissa saker som jag inte älskar men tycker är helt okej. Frågan är bara var alla sakerna ska få plats någonstans och förvaras. Ett problem jag jobbar på att lösa. Jag hoppas i alla fall att världens barn och bättre behövande blir glad för de kläder jag skänkt. Hos mig gör de ingen nytta...