En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag kan tycka att tiden är lite konstig ändå. Om en vecka har jag hunnit sätta alla betyg, haft julavslutning med eleverna, spenderat tid med andra viktiga personer, varit på julfest med jobbet, firat jul med pappa, systrarna och kusinerna, handlat alla julklappar(förhoppningsvis), fått återse mina systrar och kommit tillbaka hem till Dalarna igen och förhoppningsvis hunnit träffat några av vännerna på hemmaplan. (Jag älskar stämningen av hemvändande under julen. Hela staden fylls med vänner och bekanta och alla stressar med ett leende på läpparna, återses med kramar och fikar långa fikan för att ta igen tiden.)

En vecka. Inte mycket tid, men många viktiga händelser. Tänk att samma tid kan innebära så lite ena gången och så mycket den andra. Fylla tiden med innehåll. Ja, men kanske inte alltid, man måste ju få andas ibland också. Just nu är jag dock inte så stressad, utan mer förväntansfull. Jag hinner ju allt ändå. Underbart.