En illustrerad konstruktion av verkligheten

Det är dåligt med julstämningen. Ingen snö, ingen julmusik och en julstjärna som trillat ner. Egentligen gör det mig inte så mycket, man hinner få nog ändå. En trevlig liten vana jag skaffat mig är dock att äta frukost framför årets adventskalender Lassemajas detektivbyrå. En söt liten adventskalender som är i klass med Ture Sventon,  ni minns han som inte kunde säga S men älskade semlor. Äntligen en adventskalender värd namnet.

Min alla tiders favorit var, Ture Sventon till trots, den som handlade om några barn i en by. Egentligen minns jag inte så mycket mer än att degen jäste ut över hela köket. Men jag minns det med kärlek och nostalgi. Den stora sorgen var det år de visade historien om Jesus i Betlehem, vilket barn vill se det? Men nu är de i fas igen och jag är återigen ett fan av Adventskalendern, med Lasse och Maja som löser fall åt poliskomisarien.

Om inte annat får det mig att komma upp ur sängen på morgornarna och det räcker för motivering åt mig dagar som dessa.