En illustrerad konstruktion av verkligheten

Äntligen. En hel sommar utan egentlig träning. Ett skönt, och kanske välbehövlig, uppehåll. Men jäklans vad skönt det är att vara igång igen. Eller som E sa efter aerobicen igår: " Varför har vi inte satt igång tidigare?"

Ja, det kan man verkligen undra. Men nu är vi äntligen igång, lagomt till E´s´Stockholmsflytt... Ikväll blir det sportsaerobic. Jag hoppas jag fattar åt vilket håll jag ska snurra. Antagligen igör jag det inte.

Men som sagt, bättre sent än aldrig. Nu väntar en höst med rutiner och bättre levende. Även om sommaren är riktigt härlig, är hösten alltid uppskattad. I alla fall av mig. Och i alla fall fram till mörka, dystra november gör sitt intågande.