En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag äter i Stockholm igen och utan Anna hade hemvägen känts lång. Utan pappas mat hade hemkomsten blivit tom. Två veckor av konstant umgänge gör mig översocial och kanske lite knäpp och jag vill bara fortsätta ha folk runtomkring mig. Vill bara fånga tiden lite till.

Jag fyller tiden. Jag fixar Spotify och nördar, äter choklad med Johanna och visar bilder, dricker te med Fritte och umgås lite till, lite mer innan ledigheten är slut och arbetet kan börja. Snart börjar arbetet. Helst hade jag stannat i Dalarna lite till, lite mer.