IG-varningar och frånvaro
Mina ord räcker inte. Andras ord räcker inte. Det är bara viljan som räcker. Deras vilja. Och utan den står man still. Utan vetskapen om att tiden ska vara på en sida, att vi inte bör slösa med den, att vi sedan kommer att ångra att vi slösar med den står man utan ambition. Utan insikten om att ens betyg gör en lite friare och ger lite färre ångestmoment och en lite enklare framtid blir det svårt att orka.
Det spelar ingen roll hur många gånger jag säger det, de måste känna det. Vilja det. Förstå det. Men jag önskar jag fick välja åt dem, vilja åt dem. Önskar att jag slapp skriva alla dessa varningar om icke godkända kurser.
Tänk att det skiljer 6-8 år på dina elever och mina men de dilemman som finns är samma. Eller i alla fall liknar de varandra. Jag ställs inför samma frågor som du och även om mina barn inte kommer att få ig så kommer jag vid nästa utvecklingssamtal kryssa i "nej" i rutan som talar om ifall den enskilde eleven klarar ett visst mål i ett visst ämne. Jag har barn som inte bryr sig om skolan och struntar i vad jag säger.
Tänk att man har sådana värderingar när man är 10 år. Med vissa är det precis som om de tror att "nu går jag i mellanstadiet, nu är jag stor, då är det ok om jag inte bryr mig".
Jag kämpar, vill nå dem, vill hitta glädjen hos dem. Jag vet att den finns hos de flesta - glädjen i att erövra kunskap, men det är väldigt svårt för vissa att visa den..
jättekramen på dig och lova hojta när du kommer norr över.
L