En illustrerad konstruktion av verkligheten

Söndagsnätter är sömnlösa nätter och jag vrider mig bland måsten och minnen och tankar. Kanske sover jag en stund tillslut. Klockan ringer alldeles för tidigt och det där morgongympasset blir faktiskt av. Hjärnan har slutat fungera nu, orden har slutat att formuleras och tankarna består av annat än av jobb. Pendeln får ta mig hemåt till maten och slutligen kaffet med Anna. Kaffe är det som håller mig levande och sömnen känns långt borta. Som vanligt långt borta.