En illustrerad konstruktion av verkligheten

Emma och jag dricker kaffe och äter semlor, eller jag äter en semla och Emma något annat. Men vi dricker kaffe båda två och Emma har äntligen tagit sitt förnuft till fånga. Kaffe, livets dryck. Så pratar vi om det här livet vi lever. Om det vi tar för givet, om valen, om vägarna och om målen. Om att inget blir som vi tänkt oss, att det är onödigt att tänka. Inte onödigt att ha mål, men irrelevant att oroa sig, vara rädd, planera för mycket. Det blir ändå aldrig som vi trott.

Vi blir kanske inte så mycket klokare, men vi har fått ventilera lite. Vi borde göra det oftare.

Tillsammans med gårdagskvällens diskussion om de där lyckliga ögonblicken blir det ganska klart vad som är kvalitet , vad det är vi minns i slutändan, vad det är som glädjer oss. Tillfällena, solen, lugnet och människorna, så mycket mer behövs inte. Det är synd att vi tror att vi behöver så mycket mer.

Och frågan är varför vi bor i ett kallt, stelt, nattsvart land.