En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag stannar hemma idag, för att fånga tiden lite och samla lite fler minnen. Jag återgår till hösten 2005 och planerar ett filmmoment för mina uttråkade Svenska B -elever. I all välmening utesluter jag ordet analysera och ordet reflektera och säger film, film, film. Och så äter vi paj ännu en gång och dricker ännu mer kaffe och sedan är jag plötsligt själv, själv, själv. Jag njuter för en sekund och saknar för tusen. Och så minns jag att jag är själv, men inte ensam och planerar lite mer.