En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag läser om hur en elev till mig är rädd för att fylla 20, hur han/hon vill fortsätta dricka öl på utserveringar och är livrädd för att  skaffa villa, volvo, vovve  Jag minns att jag tänkte samma sak, men jag tänkte att det var när jag fyllde 27 jag skulle göra detta. Jag vill skrika ut hur livet inte är så som man tror att det är, hur det ena inte utesluter det andra, att vi aldrig, aldrig vet vad vårt liv kommer ta oss och vad som kommer hända. När det kommer hända och om det kommer hända.

Jag vill berätta om hur ingen ålder i världen är en garanti för någonting, att uteserveringarna inte stänger för dem som är över 25, att livet som vuxen inte innebär att ha tråkigt, utan innebär att vara fri. Att kunna skapa sitt eget liv med sina egna förutsättningar. Det innebär frihet, men också krav. Krav från oss själva och krav från vår omgivning, men om vi totalt skiter i alla kraven och följer vårt hjärta, följer vårt liv och njuter lite av det så slutar det inte att vara roligt, det blir bara roligare ju mer vi får se, ju mer vi lär oss av livet, ju mer vi får erfara.

Det är inte enkelt, men det är inte tomt och de där barnen får vi se när de kommer, om de någonsin kommer. Uteserveringarna finns i alla fall där. Alltid. Det är ungefär det enda vi vet säkert.