En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag fnittrar åt Fritte, babblar med Karro och är ganska glad att jag ringde det där samtalet ändå. Vissa saker måste hanteras och inte bara trängas bort. Något fattas mig och jag saknar en del av det som var, men inte den stora helheten och jag är egentligen nöjd med hur det blev. Inget blir någonsin som vi tänkt oss, men saker och ting kan ändå ske för en mening. Vi lär oss något av allt och jag lärde mig massor av det här, så egentligen borde jag vara nöjd. Mycket nöjd. För mer än så här har jag aldrig lärt mig av något.