Kring ett middagsbord

Redan som liten var det bästa jag visste att sitta och lyssna när "de vuxna" pratade. Jag funderade, iakttog och lade in egna kommenterar i ämnet. Jag minns middagarna som livets krydda och jag ville aldrig att de skulle ta slut.

Än idag är det samtalen som jag ofta känner att jag lever för. De där enkla samtalen, som ändå är så komplicerade. Komplicerade och reflekterande utan att jag ens märker det.

Idag har min dag fylls av sådana samtal och jag känner mig hel i själen. Det är sällan som man träffar de som tänker som du, ser på världen som du och samtalar som du, men när man väl gör det, är det bäst att hålla dem hårt. Mister du en, är det inte säkert att det står dig åter tusen, men man kan alltid hoppas.


Andras kommentarer

Lämna gärna ditt avtryck:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback