En illustrerad konstruktion av verkligheten

Det man trodde skulle vara för evigt kan ryckas i från en så snabbt och vara så förödande. Mitt hjärta värker för den allra finaste syster med det allra största hjärtat och för något jag trodde på så innerligt. Så innerligt och så äkta. Det finns ingenting att säga, ingenting att göra, ingenting att påverka. Bara tankar, känslor, medlidelse. Livet är inte alltid snällt mot oss och kärleken är det defefinitvt inte. Ibland rycks den där mattan under fotsulorna plötsligt bort för att förintas i minnen. Minnen så fina. Men det man har haft är föralltid kvar.

Jag skulle göra allt, men kan inget göra.