En illustrerad konstruktion av verkligheten

Plötsligt är det vinter igen. Jag vaknar till ett vitt landskap och vill mest springa ut och hoppa  i snön, vill ta fram snowboarden och landa mjukt i backarna, vill traska i klädd halsdukar och mössor och varma, varma tröjor. Men sedan kommer tankarna ikapp. Var tog det här året vägen? Hur kan ett år ha passerat så snabbt och definitivt inte oberört utan att jag har hunnit ikapp det?

2008 kommer att gå till historien. 2008 kommer att vara året då jag omtumlades, tumlades runt och snurrade några varv, i ovisshet, i visshet, i frågetecknets tid och hjärtats tid. 2008 kommer att vara året då jag vände många blad, sprang många lopp och tillslut började att lunka igen. Nu lunkar jag, nu vilar jag, nu njuter jag och nu lever jag. Nu och inte sedan. Och snön ligger vit på vår gård. Vinter. Igen.