En illustrerad konstruktion av verkligheten

De senaste tio åren har genusdebatten ständigt pågått omkring oss. Genus diskuteras i tv-soffor, det skapar rubriker (som i DN idag) och det finns en genusaspekt i varje liten högskolekurs. Vi förargas över hur flickor och pojkar behandlas olika, hur ojämställda lönerna är och hur kvinnorna drar det största lasset i hemmet. Vi reflekterar, vi diskuteras och vi förargas. Så långt är allt väl. Men vi glömmer så mycket. Vi glömmer alla dessa människor som inte tar del av nyhetssoffor, stora morgontidningar och högskolekurser. Och vi glömmer framförallt att omsätta teori till praktik.

Pittstim har de senaste dagarna tagit all min resetid och jag inser hur länge jag väntat på det här. Väntat på ett helhetsperspektiv, där inte bara kvinnorna revolutionerar kring de förväntade rollerna som byggts upp, utan på ett utrymme där även männen får komma till tals. Där männen får sätta sig upp mot de förväntningar som tillkommer deras kön. Den heterosexulla manligheten är ett lika stort hot mot jämställdheten som de kvinnliga sysslorna i hemmet.

Kanske kan detta vara en väg till en mer jämställd debatt om jämställdheten. Det öppnar i alla fall upp för ett samtal som inte tidigare fått utrymme. Teori måste bli praktik och debatten måste in i vardagsrummen. I alla vardagsrum. Inte bara i de där forskning och DN redan existerar. Debatten om jämställdhet måste bli jämställd. I alla samhällsklasser och bland alla kön.