En illustrerad konstruktion av verkligheten

Orden följer oss igenom Hägerstens gator och vi märker knappt att vi återigen har gått in i en återvändsgränd för det finns inga återvändsgränder utan bara nya möjligheter, så vi fortsätter i samma takt, i samma spår, men med andra betydelser.

På Coop däremot finns inga återvändsgränder, utan allt är sig likt, och jag frestas som vanligt att handla mer än jag ska, eftersom att Kellogs K det är ju gott,  och jag tänker att det är precis så här en onsdagskväll ska vara och jag tänker att det nog finns ett sätt ändå och jag tänker att jag skulle vilja vara vän med hela världen, eller inte hela världen, men en stor del av världen, men att jag är sådär oerhört tacksam över de vänner jag har, över vännerna i allmänhet och över Johanna i synnerhet och jag vet att mer hinner man inte med.

Jag tänker på systrarna som inte försvunnit ur mitt medvetande en enda sekund denna dag. Denna bitterljuva dag bland kaffehyllor och samtal och konstiga situationer med surrealistiska utgångar och bland stoppskyltar som tydligt skriker sitt budskap. De säger stopp, lämnar återvändsgränder och tar oss vidare.