En illustrerad konstruktion av verkligheten

Andreas fyller år idag. 29 fyller han. Jag minns den dag han fyllde 24 och jag minns alla födelsedagar därefter. Fram tills nu.  Jag minns hur jag gav honom frukost på sängen, jag minns hur jag köpte presenter han aldrig använde (ja, ni vet, tröjor, mössor, koftor. Man behåller dem för att vara snäll. Eller i alla fall gör Andreas det.), jag minns hur jag gav honom konsertbiljetter, hur vi åt middagar, hur vi drack vin. Jag minns hur våra familjen förenades och hur vi åt tårta tillsammans.

På lördag ska han bjuda mig på tårta. Och jag ska ge honom ännu en present att lägga till högen. Högen av minnen. Vi är ännu en del av varandra.