En illustrerad konstruktion av verkligheten

Där, på ett fik som liknar ett fik i Montmarte med sina udda kaffekoppar och sina ekologiska kakor får jag inte fram ett ord. Jag är handikappad (och jag har en sjuk huvudvärk) och jag haltar mig fram och jag känner att, att det är så mycket jag vill säga, men det går inte. Språket begränsar mig.

Och där. på en skabbig pub kring Medis, flyter orden lite lättare. Timmen är lite senare. Men fortfarande, dimensioner, nyanser, nivåer, alt är min förlust.

Plösligt får allt jag tidiigare läst, sett och talat om en mening, plötsligt är jag själv där, personen utan kommunikaitonsmedel. Personen som vill så mycket, har så mycket att säga,  men får ut så lite. Plötsligt är jag den utan språk. Kaffet blir kallt. ölen uppdrucken men nyanserna blir kvar. Engelska. jag måste lära mig engelska.