Där vi är
Efter att spenderat några timmar med Lena och Jessie och vinet och glöggen och den mjuka pepparkakan och chipsen och musiken och pratet inser jag att det var alldeles för länge sedan sist. Alldeles för länge sedan jag tog mig tid för att vara en del av deras liv.
Och där hemma på Prosgatan spenderar vi dagen i kökssoffan. Erika och Anders och mamma och jag och jag inser att jag gör det alldeles för sällan. Att det här är mitt hem, nu och alltid och att utan stunderna i kökssoffan vore inte mitt liv detsamma.
På den lokala engelska puben sitter jag bredivd en tjej jag inte känner och en halvtimme senare vet vi allt om varandra. Jag tänker att livet är lustigt och att möten kan uppstå precis var som helst, med exakt vem som helst. Jag älskar att det är så.
Mitt i allt detta saknar jag en massa och känner att jag inte riktigt räcker till.
Och där hemma på Prosgatan spenderar vi dagen i kökssoffan. Erika och Anders och mamma och jag och jag inser att jag gör det alldeles för sällan. Att det här är mitt hem, nu och alltid och att utan stunderna i kökssoffan vore inte mitt liv detsamma.
På den lokala engelska puben sitter jag bredivd en tjej jag inte känner och en halvtimme senare vet vi allt om varandra. Jag tänker att livet är lustigt och att möten kan uppstå precis var som helst, med exakt vem som helst. Jag älskar att det är så.
Mitt i allt detta saknar jag en massa och känner att jag inte riktigt räcker till.
Andras kommentarer
Trackback