En illustrerad konstruktion av verkligheten

Det här är alls ingen vanlig dag idag, för Lillan fyller år och Lillan fyller stor. Men egentligen kvittar det. För oavsett ålder och oavsett allt annat är hon den klokaste, modigaste och innerligaste person jag känner. Det är hon som får mig att hoppa. Det är hon som får mig att tänka. Det är hon som får mig att ta de där stegen jag annars inte skulle tagit. Utan henne är jag halv och  utan henne är jag liten. Jag är minimal, nada.

Nu blir hon lite äldre i alla fall, vilket gör mig ännu äldre och tårtan missar jag för jag är i Stockholm och inte i Borlänge och jag äter Wienerbröd som min kollega köpt och inga goda chokladbollar som Lillan bakat. Men jag tänker på henne. Jag tänker på henne så det knakar. Och jag önskar mig dit nu och då. Här och nu.

Grattis stora syster.