Paradoxalt nog

Mest blir jag arg på SJ. Det är fullkomligt omöjligt att ta sig från den här staden på söndagar. Omöjligt att ta sig till Stockholm. Bil måste man ha och bil tjänar man på att åka. Fulla tåg, inga biljetter och fullständig kaos. Så jag stannar och åker hem i gryningen, blir sen till jobbet och jag har egentligen inget val.

Jag undrar hur man kan ha som mål att värna om milijön samtidiigt som kollektivtrafiken som har ensamrätt till tågen inte fungerar. Men tja, det finns väl någon tanke med det också. Nu får jag i alla fall träffa Marit och hennes familj idag och hålla mina tummar hårt för att tåget ska komma i tid imorgon. Förfärligheter och dravel, på hög nivå.

Andras kommentarer

Lämna gärna ditt avtryck:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback