Min egen framgång och jag
När jag var 22 år flyttade jag till Stockholm efter att flackat runt lite här och var. Eller, jag flyttade inte. Jag flydde. Flydde från hemstaden och den trygga kärleken. Jag ville inte leva min mardröm. Mardrömmen att bli fast i Borlänge för kärlekens skull. Mardrömmen som innebar att vara en förlorare.
Efter åtta månader flyttade jag hem igen. Jag saknade kärleken och den vackra drömmen om kärleken. Många var de som frågade om jag inte såg det som ett misslyckande. Jag svarade att jag såg det som min största framgång. Framgången att bemöta mina fördomar och att gå emot mina rädslor.
När jag i fredags bestämde mig för att hoppa av min distanskurs återkom känslan. Jag har lyckas. Jag har valt bort mina förväntningar till fördel för min hälsa. Jag seglar på molnen och bubblar av lycka. Detta är framgång för mig.
Efter åtta månader flyttade jag hem igen. Jag saknade kärleken och den vackra drömmen om kärleken. Många var de som frågade om jag inte såg det som ett misslyckande. Jag svarade att jag såg det som min största framgång. Framgången att bemöta mina fördomar och att gå emot mina rädslor.
När jag i fredags bestämde mig för att hoppa av min distanskurs återkom känslan. Jag har lyckas. Jag har valt bort mina förväntningar till fördel för min hälsa. Jag seglar på molnen och bubblar av lycka. Detta är framgång för mig.
Andras kommentarer
Trackback