Ipred, makthavarna och jag

I ett rusande tempo finns inte längre någon privat sfär. Offentligheten finns i vardagsrummet, i tonårsrummet och 33 centiliters Hallonsoda, tillsammans med familjen, på lördagskvällen är långt ifrån 90-talisternas verklighet. Istället är man ständigt tillgänglig, ständigt online, ständigt med där det händer. Bland musiken, serierna, filmerna, forumen. Forumen och vännerna. Nätvännerna.

VI andra är lite segare, men vi följer tätt intill och sitter bekvämt på våra rum, vid vår egen tv, knappande på vår egen dator. Vid vår dator där vi laddar ner vår musik, vår underhållning för stunden. Och sedan för man in en lag. En lag som stoppar detta. En lag som säger att vi måste sluta eller måste gå omvägar. Bekvämligheten kontrolleras. Kriminaliseras.

Det kriminella är inte ett kriminellt tänk. Det är ett bekvämlighetstänk. För om musiken, filmen och serien är ett knapptryck bort, vem orkar då vänta tills imorgon, vänta tills om en vecka. Imorgon är det något annat vi vill ha.

Ska man hitta sätt att kontrollera måste man möta folket där det är, se problemet som det är, inte som det ser ut på ytan. Man måste förstå att det inte är hormonstinna tonåringar det handlar om, utan även tonåringarnas föräldrar. Vi alla är bekväma. Vi alla vill att det ska gå snabbt.

Jag betalar gärna. Men jag vill ha ett smidigt sätt att betala. Tills det kommer bör man låta bli att kontrollera, att kriminalisera.

Andras kommentarer
Postat av: Mike

Vi betalar redan och har gjort så länge.

Bara det att fok är för håglösa för att kräva valuta för sina skattepengar.



Snart får man pröjsa när man skiter,andas och pratar ochså.

2008-12-01 @ 07:52:00

Lämna gärna ditt avtryck:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback