En illustrerad konstruktion av verkligheten

Efter ett samtal med mamma förstår jag vad som behöver göras, vad som måste göras, men frågan är om det kommer att göras. Om jag kommer att fatta beslutet. Ekvationen blir olöst, svaren paradoxer, men konsekvenserna kvarstår. Och i bakgrunden ekar den gamle, men unga, föreläsaren från Gävletidens ord och jag inser att det är nu jag sätts på spel, det är nu det blir ett verkligt dilemma och inte enbart en utopi; vill jag arbeta för att leva eller leva för att arbeta?

Eller vill jag kanske leva för att leva?

Svaren förtydligas, suddas ut och återkommer som ett tydligt moln över mitt huvud. Det är tur jag ska på Berns ikväll.