En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag är blödig. Så blödig att mina ögon tåras och min kropp ryser när jag ser en allé av facklor i Älvsjö en mörk morgon. Dagisbarn traskar i led genom allén och jag känner att de känner, på avstånd känner jag att de känner .

 Människor stannar. Stressade människor stannar sina steg och förundras av fackelmarchen. Och så stressar vi vidare, men våra steg är lite långsammare än vad de brukar vara och våra tankar vi tänker är lite mer eftertänksamma.