En illustrerad konstruktion av verkligheten

Äntligen får vi lösa våra problem tillsammans igen, om så bara för någon dag.  Men vi fångar tiden och vi gör det bra. Vi diskuterar, funderar, spekulerar och ibland så säger vi ingenting. Då finns det inget mer att säga, vi förstår allt ändå. Vi förstår varandra ändå. Kanske har vi fattat fel och syskonkärleken är den sanna kärleken, den vi strävar efter för att nå. Jag tror det.