En illustrerad konstruktion av verkligheten

Mest av allt längtar jag efter att se mina stående favoriter. De som aldrig gör mig besviken, de som alltid lever upp till sitt goda rykte och alltid levererar. Så som Timbuk gör, jag sörjer Timbuk.  Men jag längtar och längtan gör mig uppe i det blå och nere på jorden på samma gång.

Jag längtar efter att se Mando Diao för att de alltid tar mig med storm och ger mig ett euforiskt lyckorus som består ända in i natten. Jag längtar efter att se Looptroop för alla minnen, för stämningen, för budskapet. Jag längtar att se Kent och vara en av alla 20 000 som sjunger med i varje liten textrad. Och jag längtar efter att se Miss Li, allas vår sol. Låt solen skina på henne.

Och jag längtar efter bara ben, söta klänningar, trasiga skor, kallt vin, vackra vänner, gitarrspel och kärlek. Fred och kärlek. Något mer behöver jag inte.