En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag önskar att jag kunde säga att ensam är stark och jag önskar att jag kunde säga att det som inte dödar härdar. Tyvärr kan jag inte det, för jag tror inte på det. Visst behöver vi alla gå igenom saker som är mindre lätta ibland, visst lär vi oss av det och visst utvecklas vi. Men vissa saker borde ingen få gå igenom och att säga att det härdar känns inte riktigt rättvist. Det är mer så att livet är orättvist och att vissa får gå igenom många tunga saker än vad andra får.

Hur stark du än är, hur härdad du än är behöver du någon som håller om dig ibland, ringer de där samtalen åt dig, hjälper dig på traven. Det betyder inte att du är svag, bara att du är mänslig. För alla förtjänar någon som finns där, som bryr sig och som tar hand om en.

Istället tror jag att man får tillbaka vad man ger,  på ett eller annat sätt i alla fall. Karma kallas det visst. Tillsammans är vi starka.