En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag vill ligga på en stor äng bredvid en pojke med det busigaste håret och de mjukaste jeansen.  Han håller om min midja med sina smala armar medan han resonerar om livet och jag besvarar hans frågor.  Hans tankar är så välgenomtänkta att jag står svarslös och när jag sedan lugnt talar är det han som är svarslös.

Vi skrattar och vi tramsar. Vi busar och vi skojar. Vi pussas och vi leker. Vi förstår varandra och vi ser varandra. Så lägger vi oss på mage medan jag pillar i hans hår och han kittlar mig i midjan. Jag stannar med min blick och det slår mig att om jag inte är med honom kan det lika gärna vara.