En illustrerad konstruktion av verkligheten

I en uppsjö av fester och utgångar blir allt snart en stor röra. Jag trevar inte försiktigt nog fram, utan vinglar och får ta konsekvenserna. Den röda linjen tar mig hem med telefonsamtalen som sällskap och jag vaknar av att solen skiner in genom mina tunna gardiner. Jag vänder mig om, vill andas, vill göra något åt en sliten kropp. Jag vänder mig om och låter sömnen ta över, tankarna trollbinder mig och jag låter dem komma. Så börjar en ny skimrande dag och jag tar den i mina händer.