För fyra år sedan beskrev jag mig så här:
"Har du inga bekymmer", frågade min mor mig en dag.
"Jo, det är klart att jag har", svarade jag. "Jag vet inte vad jag ska bli när jag blir stor, jag har inga pengar, mina vänner bor alldeles för långt borta och jag avskyr oliver".
" Men... du är lyckligt kär, har fått det jobb du vill ha och dina vänner kommer snart hem. Förresten är det väl ingen som tvingar dig att äta oliver?"
"Nej... men de ska ju pilla i det i allt ätbart.... och jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor." Jag funderade ett tag och försökte komma på något mer bekymmer jag hade. Det måste väl vara lite synd om mig. Något bekymmer måste jag väl ha?
" Det ordnar sig alltid" svarade mamma. " Det vet du, det har det alltid gjort och det kommer det alltid att göra. Och börjar du köpa mindre kläder och äta ute lite mindre kommer du att få pengar över. "
Jag muttrade lite, funderade och insåg att det kanske inte är så synd om mig i alla fall. Att jag hade det förhållandevis bra i livet och att saker och ting ordnar sig. " Det är kanske bäst att njuta medan man kan" tänkte jag. Jag lade upp fötterna på stolen, åt en bit av kakan och drack en bit av kaffet. Sedan ringde jag upp en kompis och frågade om vi skulle gå ut och dricka en öl, för att fira.
Bara för att det är en vanlig tisdagkväll, finns det väl ingen anledning att sitta hemma och tjura.
( Ht-04)
"Jo, det är klart att jag har", svarade jag. "Jag vet inte vad jag ska bli när jag blir stor, jag har inga pengar, mina vänner bor alldeles för långt borta och jag avskyr oliver".
" Men... du är lyckligt kär, har fått det jobb du vill ha och dina vänner kommer snart hem. Förresten är det väl ingen som tvingar dig att äta oliver?"
"Nej... men de ska ju pilla i det i allt ätbart.... och jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor." Jag funderade ett tag och försökte komma på något mer bekymmer jag hade. Det måste väl vara lite synd om mig. Något bekymmer måste jag väl ha?
" Det ordnar sig alltid" svarade mamma. " Det vet du, det har det alltid gjort och det kommer det alltid att göra. Och börjar du köpa mindre kläder och äta ute lite mindre kommer du att få pengar över. "
Jag muttrade lite, funderade och insåg att det kanske inte är så synd om mig i alla fall. Att jag hade det förhållandevis bra i livet och att saker och ting ordnar sig. " Det är kanske bäst att njuta medan man kan" tänkte jag. Jag lade upp fötterna på stolen, åt en bit av kakan och drack en bit av kaffet. Sedan ringde jag upp en kompis och frågade om vi skulle gå ut och dricka en öl, för att fira.
Bara för att det är en vanlig tisdagkväll, finns det väl ingen anledning att sitta hemma och tjura.
( Ht-04)
Andras kommentarer
Trackback