En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag  har varit på gymmet idag och det händer inte så ofta numer. Två gånger i veckan på sin höjd. Istället för att träna dricker jag istället öl, jobbar lite längre eller hänger med människorna, vännerna. Detta är inget jag skäms över, tvärtom höll jag på att säga. Jag är nästan lite stolt över det.

Egentligen är det helt vrickat att vara stolt över att jag dricker öl istället för att träna. Att jag förstör kroppen, istället för att bygga upp den. Men om jag tänker på alla vinkvällar jag tackat nej till för att träna, alla dagar jag inte fått tiden att räcka till, all träningsångest jag haft blir allt mycket mer förklarligt. Jag är nog inte världens sundaste människa längre. Långt därifrån. Men jag lever mitt liv och jag mår bra. Jag gör vad jag vill göra, istället för vad jag borde göra. Och ibland är kanske den största prestationen att inte prestera. För mig är det så ibland i alla fall.