En illustrerad konstruktion av verkligheten

Så hamnade jag i Dalarna igen och egentligen vet jag nog inte vad jag gör här. Jag blir inte lugn av att lämna Stockholm, jag blir lugn när jag kommer till Stockholm. Jag blir lugn av bussarna som aldrig slutar gå, av de oändliga möjligheterna som finns där, även om jag inte utnyttjar dem, av människorna och av ställerna.

Därför blir jag nästan lite bitter när jag släpar min packning på neverendingways en timme utan att någon buss ens närmar sig. Jag är tom när jag inte har något att göra. Jag är tom när gatorna är tomma.

 Jag är snart hemma och jag längtar hem. Stockholm är nog mitt hem nu.