En illustrerad konstruktion av verkligheten

Och så blev det tomt. Vi lämnar mammas hus, den lilla staden och tryggheten för att åka vidare till våra nya hemstäder. Med tårar i ögonen känns melankolin extra stark. I en blandning av lycka och sorg är allt ändå ganska bra. Lycka för en syskonkärlek, sorg för ett avstånd. Om två veckor ses vi på Gotland igen och det gör allt lite enklare. Det är ett år kvar till nästa Peace and love och det är tur att det ska hända mycket innan dess.