En illustrerad konstruktion av verkligheten

När Vildklippt ängel kom ut för några år sedan slukade unga tjejer som inte mådde bra boken som att det vore en bibel. De fick tips, nya tankar och fler infallsvinklar på hur man kunde skära sig och hur man kan gå tillväga för att komma undan med det. Imorse såg jag på Nyhetsmorgon att författaren ska släppa en till bok. Hon har schizofrini och ser demoner, hon mår inte bra och är forfarande destruktiv, men i denna bok har hon gjort allt för att budskapet inte ska misstolkas.

Jag är rädd att det inte är det som det handlar om. Det handlar inte om att ha ett förord där det står att det är farligt att skära sig eller ha meningar som betonar hur dumt det är och hur dåligt man mår. Det handlar om att ämnet berörs, att hon aldrig kommer att kunna komma ifrån hur andra tolkar det och att handlingen kommer att få utrymme i media. Det handlar om att om man mår dåligt så slukar man allt som finns att läsa, med en subjektiv syn och där alla tips och allt som finns att jämföra sig med är intressant. Att det får en att må sämre är svårt att ta till sig och lätt att glömma.

Det är viktigt att det finns igenkännelsefaktorer för alla i skönlitteraturen, liksom i resten av samhället, men att en person som är sjuk och fortfarande inte slutat skära sig får släppa böcker i ämnet, avsedda för tonårstjejer gör mig rädd. Det är svårt nog som det är ändå.