En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Man vänjer sig så fort. Helt plösligt känns lägenheten så tom, sängen så stor och tystnaden så hotande. Du fattas där bredvid mig. Min vardag har återigen blivit din vardag och jag vet varken ut eller in, hit eller dit. Men du fattas mig, du fattas mig här och du fattas mig nu. Och alla andra ord är överflödiga. För tillfället är allt annat överflödigt.

(Och just det syster, minns du? Tom, tommare, tommast. Den bästa komprationen av alla. Den finns inte men den har en stor betydelse. Och just nu passar det bra att använda ordet. Tommast. Och alla andra ord verkar så överflödiga.)