En illustrerad konstruktion av verkligheten

Det känns som att jag har haft en evighetslång helg. Antagligen för att jag knappt gjort något annat än att suttit i soffan. Jag har suttit i soffan och jobbat, suttit i soffan och tittat på film., suttit i soffan och ätit. Och ja, friskare är jag egentligen inte. En vända på stan och en bio med Andreas, Emma och Hanna blev helgens mest aktiva timmar. Så nu har jag fått vila i alla fall och ingen kan ha några invändningar mot det, syster!

Helgen har även fått mig att förstå innebörden av att verkligen finnas där för varandra, att dela sitt liv med någon och ha någon som kan läsa ens tankar utan att orden behöver uttalas. Oväderligt. Verkligen ovärderligt och jag ska aldrig, aldrig glömma det. Oavsett vad, ska jag aldrig glömma det.